En fullmatad höst! 20090927

Mycket har hänt sen sist. Det får vara vår ursäkt för att vi inte uppdaterar så flitigt!


Den 21 och 22:a augusti var vi på Åtorps gård. Det var ju dags för årets andjaktpremiär och snällt nog hade Malin bjudit in oss som apportörer i år igen. Båda hundarna skötte sig bra! Det märktes att rutinen så smått börjar komma både hos hund och förare!


Vi blandar jakt och träning friskt! Den 26:e hade vi bokat in oss för en privatträning hos Helena Lindström. Det gick som en WU på stubbåker, en extra svårighet var att halmen fortfarande låg kvar i remsor så det blev ytterligare hinder de skulle ta sig över! (Dessutom gick hela träningen i hällregn!)

Fokus låg på markeringar och dirigeringar, mycket för att Marcus ville ha en ”genomkörare” inför sin elitklasspremiär. Jäger har fått lite mer självförtroende, eller snarare ”go”,  i.o.m. jakter. Marcus råkade inte ut för att Jäger stannar och frågar när han kommer ut lite vilket annars kan hända. Även Lots börjar fungera på dirigeringarna. Tecknen sitter inte helt klockrent men han har definitivt ”fattat grejen”. Det kan vara idé att lyssna på matte! Börjar kännas som att Ökl inte är så långt bort!!


29-30 augusti var en hektiskt helg. Fellingsbro-provet! Jag är kommissarie och Marcus ska starta i Ekl för Leif Asp. Tråkigt nog blev resultatet en stor, fet NOLLA. Marcus sa efteråt att det ärligt talat kändes som om han körde fel hund. Jäger klarade inte dirigeringarna eftersom han inte tog tecken! Känns inte typiskt Jäger!! Han gick inte heller att dirigera in på en missad markering eftersom han gick åt fel håll! Men närsöken var bra!! Det är bara att inse att man inte kan ligga på topp jämt!

Provet i övrigt tycker jag gick bra. De flesta verkade nöjda och vi fick se några riktigt bra hundar! Det enda är att man varje gång sover på tok för lite under en provhelg men ”sova får man göra när man dör”!

 

Veckan som följde var vi uppe i Kilsbergen och tränade några gånger. Lika bra att köra lite vatten innan det blir kallt! Även Pirat var i och hämtade glatt dummies hon också!

 

Den 9:e september var det dags för apportering igen. Janne Gustafsson hade frågat om vi kunde ställa upp och det gör vi ju gärna! Det var kvällssträck på Ekeberg, en gård vid Hjälmaren. Helt annan jakt än vi är vana vid. Inte så mycket att göra för hundarna, allt som hamnar på blankvattnet tas upp med båt. Hundarna ska bara apportera i vassarna. Lots tog in två änder, Jäger tio och den tredje hunden kanske något fler och det av totalt 280 änder som sköts varav 200 dom två sista timmarna!

 

Den 12: bar det av till Åtorp igen. Där gick det ett Internationellt A-prov och vi skulle efterapportera. Redan när vi kom var gårdsplanen full och mycket kända människor var det! Vid första vattnet kunde vi vara med och titta på lite avstånd. Av det vi såg då kan jag bara säga att Elitklass A-prov inte längre känns avskräckande! Även där kan hundar ha en dålig dag och mycket av markeringarna de hundarna tog in är såna som både Jäger och Lots redan idag tar in under jakt! Skönt att veta att det inte krävs en övernaturligt perfekt hund för att gå långt inom A-prov!

Efterapporteringen blev tuff för hundarna! Mycket vilt låg kvar och allt fick sökas in utan att vi visste var viltet fanns. Vi fick bara en totalsiffra om hur mycket vilt som borde vara kvar vid varje vatten. Vid slutet av andra vattnet var våra hundar i princip slut, det var bara Lots som gick ut (viltfinnarn!) men även han började mattas. Men vi hade sån tur att vi alldeles i slutet såg flera änder som låg 15 meter ut, precis i slutet av flytgräset. Så vi avslutade med att skicka/tvinga hundarna på linjetag ut mot dem. Det var jätteskönt att kunna trycka ut hundarna och VETA att det fanns något där ute åt dem att apportera!

När vi kom hem visade det sig tyvärr att vi hade två halta hundar! Jäger hade sträckt sig lite och Lots hade skurit upp en tass på vassen. Lots såg för övrigt ut som om han varit med i ett blodbad hela han! Alla små skråmor han fått i vassen syns så väl på honom i.o.m. att han är gul och dessutom har väldigt ljust skinn. Marcus retade honom för att hans pung såg ut som ett babianarsel! STYGGT!! Veckan som följde blev det bara vila och hältorna försvann.

 

19/9 skulle vi till Stora Sundby där Jäger skulle gå KKL hastigt och lustigt. Monica hade ringt på tisdagen och frågat om Marcus var intresserad. Hon hade träffat Elisabeth Sahlin som ansvarar för KKL inom Östra. De hade fått ett återbud och hade en plats ledig på kort varsel och den var Marcus självklart intresserad av! (Trots att planen var att Jäger skulle fortsätta vila, men hältan var ju borta så det var bara att ta chansen!) Första vattnet gav inte så mycket för KKL-hundarna, det mesta av viltet togs in av andra apportörer. Andra vattnet gick inte så bra det heller. Marcus var tvungen att stå på huk och skicka hunden men Jäger tycker att en husse på huk betyder att det är tid att gosa! Han var inte helt fokuserad utåt om man säger så!

Tur nog så fick Marcus och Jäger chansen att revangera sig på tredje vattnet! De fick in en hel del svåra apporter och resultatet blev Godkänd i KKL!

 

Direkt efteråt åkte vi till Tulka för att sova där. Det var dags för valpträff med P-kullen på söndagen den 20:e.! Vilken härlig kull!! Alla var med och det var skoj att se alla systrarna. Riktigt lugna och sansade små damer! Full fart när något skulle göras med faktiskt lugna och tysta när vi satte oss i gräset och bara talade! Alla klarade sig bra och vi hann ju med att testa både skott, vilt, vatten och kast från båt! Vissa provade även sig på en liten båttur!

 

Den 21:a åkte vi ned till Alvesta för den 22:a skulle vi vara med på en WU/Mocktrial träning hos Birgitta Staflund. Det var riktigt bra! Tungpunkten låg på handling vilket ju är det man behöver! Vi gick alla 12 deltagarna i linjen trots att det bara var fyra åt gången som gick okopplade. Det gjorde ju att man även kunde se och lära av vad de andra gjorde men också fick en del individuella tips. Det vi verkligen märkte var att vi tränar för enkelt! Vi kan kräva mer av våra hundar, de kan mer! Birgitta lät oss skicka hundarna på lite svårare markeringar och dirigeringar med mer terrängbyten och längre avstånd (och lite mer likt svårighetsgraden de har i England). Våra hundar gick bra och framför allt tycker jag att det är så skoj att dirigeringarna med Lots börjar funka så bra! Han gjorde allt vad jag visade och gick han fel var det för att jag gett fel tecken! Det är nästan aldrig hundens fel! Hört det förut? Det känns som om vi är klara för Ökl men jag har kommit fram till att det får vänta till våren ändå! Det är bara Jönköpings-provet kvar inom rimligt avstånd och det är ingen bra helg för oss att åka på så vi väntar istället!

 

Den 26:e var det sista betaljakten på Åtorp. Det jag hade bestämt mig för innan var att jag skulle ha Lots mer okopplad under förflyttningar allmänt se till att lydnaden var samma som under träning. (Så mycket som det nu skulle gå att göra utan att störa jakten! ) Så det blev en hel del korrigeringar av fotgåendet, han går LÄTT framför långt! I övrigt skötte han sig utmärkt! På ett vatten skulle jag efter att jakten var avblåst hämta in en and som låg 80 meter bort, på andra sidan vattnet . Linjen stördes både av en ”ö” av ris precis mitt emellan mig och anden och av att Lots var tvungen att gå parallellt med vassskanten några tiotals meter ut! Arbetet var inte jättesnyggt men anden kom in! Han behövde en hel del stöttning för att fortsätta igenom ”ön” och jag höll på att tappa honom i vassen med DET GICK!! Duktig hund! Det är så skönt att tecknen börjar fungera både på avstånd och på vatten!

 

Det som väntar härnäst är några jakter till på Ekeberg, en träning för Jens Palmqvist, några tackjakter och att Marcus ska bestämma sig för om han ska anmäla sig och Jäger till Labradorklubbens Öppna Mästerskap.

 Jenny

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0