labbegrabbar

I går var jag och Marcus ute på nya äventyr! Anna (Sagas matte) är med i Goldenklubben Närkes jakt- och funktionsgrupp. Hon har tidigare frågat om vi var intresserade av att leda en träning för medlemmarna i gruppen och i går var det dags!

Vi höll till i en kohage hemma hos ordförande Pia och hade planerat ett Walk-Up-upplägg. Vi började med att de fem deltagarna fick värma upp med enbart fotgående på linjen, lade till lite enkelmarkeringar för att titta lite på hur de olika hundarna gick och sen körde vi igång! Vi gjorde ett område bakåt att skicka linjetag på, hade bumpern stående på ena sidan, Marcus hade apportkastare och jag kastade markeringar. Vi växlade om oss emellan att göra en uppgift och tala om vilken förare som skulle skicka sin hund och höll koll på var sin ände av linjen. Vi skötte oss riktigt bra: vi krockade aldrig så att det gick två markeringar samtidigt (om det inte var meningen så) och lyckades dessutom att undvika att tala i mun på varandra! Vi höll inte det planerade tidsschemat men det var enbart för att det blev mycket prat med frågor och diskussioner! Det kändes som en riktigt lyckad debut: det var första gången vi tillsammans ledde en träning och dessutom för en grupp där vi inte kände alla hundar och förare! Vem vet, kanske öppnar det här för instruktörsbiten av apporteringsträning?!

Hur gick det då? Alla hundar gick bra! Sakerna de olika hundarna kunde ha problem med märkte vi just inte av, allt som hände kunde vi lösa! En ung tik blev lite tryckt av situationen men matte trodde det berodde på en olycklig kombination av för lite gruppträning och just avslutat löp. Vi såg till att hon med lite hjälp fick in bumperapporten hon skickats på, sen sattes hon in i bilen och matte fortsatte utan hund. Vi blev faktiskt till frågade om vi kunde tänka oss att leda ytterligare träningar och det måste ju betyda att vi också fick betyget godkänt!

När träningen väl var över hade vi lite bråttom hem till Konrad, då inträffade katastrofen! Bilhelvetet startade inte!! Batteriet var stendött! I mitt tycke ska en bil bara starta oavsett vad men så ser inte verkligheten ut, tyvärr! Troligtvis var det bakluckan som stått öppen så innerbelysningen varit på hela dagen. ELLER så är det någon av dessa miljoner prylar på en bil som gått sönder och drog ström ur batteriet: AC:n? elsitsen? Listan blir oändlig, INTE ROLIGT! Tur nog var Pia en hjälte, hon flängde runt till grannarna för att försöka hitta någon med startkablar. Till slut kom en volvo skumpandes på grusvägen till vår räddning, vi skulle i alla fall kunna ta oss hem! Jättetack till alla inblandade!! Hem och sätta batteriet på laddning...

På söndagen skulle vi träna våra hundar. Bilbatteriet HADE laddats under natten, alltid något. Sen återstod bara att se om något skulle dra ur batteriet idag också, men vi hade iaf startkablar med nu. Vi skulle träffa Anna-Lena och träna med hennes Djurbergare Pirre. Vi hade stämt träff på Kåvi, vid samma dam där Örebro-provet gått senaste åren. Det blev markeringar och linjetag. Vi ville alla träna det och lätt att anpassa till varje hund, Pirre är bara 8 mån och i början av sin träning. Vad bra våra hundar gick!! Marcus träning för att öka Jägers självständighet börjar ge resultat, han tar klockrena markeringar! Och går ändå att styra så att dirr fungerar! Tog ett långt linjetag över isen, upp på andra sidan dammen, förbi ett ensnår och vidare. Snyggt!

Jag är partisk men: Lots är en fröjd att se i arbete! Vilken fart, vilken energi! Duktig markör, snabbt ut, snabbt in. Härligt! Har börjat kunna dirigera honom men det beror mest på mig. Har fegat förut och inte blåst stopp då jag inte trott att han skulle ta tecknet. Det gör han visst! Inte perfekt ännu men det funkar om jag går in och backar upp med rösten! Det är inte hunden som gör fel utan föraren, hört den förut?

När träningen var färdig kom den stora frågan, skulle bilen starta? Tur nog så gjorde den det, jag tror att jag kan börja älska min bil igen! Väl hemma så tog vi ut Konrad och körde ett kort pass. Jag förde och Marcus sköt apporter. Han knallade på de första, tokspringa efter skjutna apporter är ju det bästa som finns! Har öven släppt en hel del på lydnaden på pensionären! Tog in honom fot och gick lite, han KAN, inga knallningar mer. Tog t.o.m. några linjetag! Härligt slut på en härlig helg!

Jenny